Kan fråga mig själv hur jag inte kan klassas som dvärg.


Tjena. Den här jackan använde jag när jag var cirkus 7-8 år. Har inte växt så mycket sen dess. :):)
Jag va ju en av dom som alltid va längst när jag va yngre. Ställde mig stolt näst längst fram i ledet när vi skulle ställa upp oss i storleksordning i klassen och jag hånpekade på alla småttingar som inte växte ett skvatt och va flera dm kortare än mig. Vad hände sen då? Som klichén säger. Alla började växa, i ett jävla knyck, och jag stanna kvar. Sen jag var 10 år har jag växt 1,5 cm. Insåg när jag tog på mig denna jackan att jag faktiskt är kort. Förnekelsen asså.

En liten theefundering.

Alltså. Jag säljer lite saker och så på min andra blogg. En så kallad "bloppis". Så jag fotade
tusentals jävla plagg och skulle gruppera de på datorn. Gjorde en mapp för skjorts och shortor. 

Men va?? Nej?? Jag trodde seriöst i några dagar att det stavades så. Shorts och skjortor. Eller?
Alltså HATAR ordet skjorta. Ser så fruktansvärt fel ut.
Ni vet när man säger ett ord typ tusen gånger tills man börjar tvivla på dess existens? Typ gaffel.
Eller stol. Har så himla många gånger tvivlat på att det finns något som heter gaffel eller stol. 
Men liksom.

Skjorta?????????? DET FINNS INTE?
tänker bara på stjärtar.

NEJ MEN JAG VILLE JU FÅ SAGT NÅGONTING ANNAT.


Ungefär såhär mår jag idag. Underbart.

Hej. Asså heeeeeeeeeeeeeeeejhejhejhej. Vafan. Denna bloggen glömde man ju av rätt snabbt.
Och sen när man väl kommer ihåg den och tänker uppa har man glömt lösenordet. 
Och när man väl kommer ihåg lösenordet så har man inget att uppa om längre. Och round it gooes omg



iiiallafall. För att få liv i lådan kanske ni behöver ge oss en utmaning. Vad vill ni att vi ska göra?
Ska vi klä ut oss till terrorister och spatsera på ålderdomshem? Ska vi krypa runt på Willys och
sno gelehallon? Ska vi göra en musikvideo? Alltså DARE US. WE DARE. Så filmar vi allt och så
får vi igång hallåan här inne igen. Deal? Deal.

En hälsning från Emmathee.


Fredagskänslan:

När man hittar gamla kläder man aldrig använder och upptäcker att de är dösnygga att använda bakåfram.


Anledningen till att jag tröttnat på ytliga modebloggar:


En random fakta om Emma Thee.

Jag har sådana fruktansvärda problem med att höra folk smaska. Tycker det är något så djävulskt irriterande.
Ungefär som när man har huvudvärk och ingen kan hålla käften. Man vill bara slå någon. Jag och min bror har multipla gånger bråkat över detta.

En julafton bad han mig sluta rapa. "Jag tycker det är lika äckligt som när du stör dig på folk som smaskar" säger han. Men liksom jag hade druckit kanske två liter cola? Minst? Så det gick inte. Lätt att inte rapa om magen är uppblåst av kolsyra liksom. Man kan kväva ljudet, men den kommer ju ändå upp i munnen? Ut måste raparna.
Så han började smaska. Något infernaliskt. Jag skrek åt honom att sluta, han slutade inte. 

Strax därefter gick jag och la mig och jag avslutade min julafton 21:00 med att ligga och gråta i sängen.
Pga min brors smaskningar. 

Detta var två år sedan.


En liten morgonhälsning.


Hade ni blivit äcklade om jag sa att jag har två inbakade gamla knästrumpor i denna bullen?
För det har jag. Smell the sweat

Det här gör mig verkligen svinkåt.


Verkligen. Låt oss knulla folket!



Och nej. Detta luktar inte fitta. Detta luktar ironi.

Jag har ett problem.


Ja, ni hörde. ETT PROBLEM. Ett grovt problem.
Har jag en tvillingsyrra som växer ur röven? Är jag gravid? Spänningen är olidlig..
...trumvirvel...

...

!!!badaam
Jo men det är såhär. Jag vågar inte gå till gymmet. 
Förr i tiden hade jag ett välanvänt gymkort. Vissa kallade mig hurtig, en annan sa till och med att jag såg "fit" ut. Sen kom sommaren. Den bedrövliga sommaren. Tanken på att man inte behöver gymkort, man rör ju på sig så mycket? (????) Sen bidrar ju alkoholen. Glassen. Slappandet. Cigaretterna och festivalerna och fyllekäket. 

Sen kom hösten. Då skaffar jag ju givetvis gymkort igen. Nu kör ju rutinerna igång liksom. NU ÄR DET VIKTIGT. Men asså. Jag är aldrig där. Jag vågar inte. Försökte i början, fick aldrig in rutinen. Orkar fan inte ens gå. 10 minuters promenad till gymmet my ass heller. Då ligger jag hellre i sängen och göttar mig. 

Sen kom varningstecknen.
#1. Jag tvingade mig dit en gång. "Det får fan va nog nu" tänkte jag. 
Jag körde 20 min crosstrainer. Sen kunde jag inte andas. Gick skamset därifrån.
#2. Jag orkade inte gå tillbaka till våran korridor från skolmatsalen. Det är en promenad på max fem minuter. Om man slackar. En kompis bar mig på ryggen. Jag fick träningsvärk i armarna som höll i en vecka. Minst. 

Så nu kände jag häromdagen att allt som krävs är träning. Nu jääävlar Emma Thee.
Ni förstår min massagelärare gav alla i klassen en utmaning att göra 40 situps + 10 armhävningar varje kväll. Undantag helger kanske. Så jag började igår.

Och mm. Visst fick jag träningsvärk. En förjävlig jävla jag-kan-fan-inte-röra-mig-ordentligt-träningsvärk.
Men inte i armarna. Inte i magen.


Jag fick träningsvärk i röven. 

Bakom kulliserna #2.


Det här är lisa. Hon påstår sig vara en evig kvällsvandrare. Non stop party. Natten tar aldrig slut.
Inga hämningar.

Emma thees syn på saken: forever drop dead drunk.
Eller det allt för överanvända uttrycket "jag vilar bara ögonen."